Barnkolonin

Den här gången har Kerstin Lundberg Hahn skrivit för lite äldre barn, även om jag kan tänka mig att 9-12-åringarna som gillar hennes böcker ändå kommer att läsa. Men då får de se till att ha någon att hålla i handen för Barnkolonin är riktigt, riktigt läskig! Joel och hans familj ska flytta, de ska ta över ett hus som en gång för länge sedan var barnkoloni. På senare år har det varit vandrarhem och det är det Joels föräldrar ska ha huset till. Det ligger mycket vackert vid en sjö och med bokskogen runt omkring. När Joel är ute och cyklar i skogen och kör omkull hittar han ett stort djurkranium som han tar med sig tillbaka till vandrarhemmet. I samlingssalen finns det nämligen ett glasskåp med uppstoppade djur och dödskallar från djur, så Joel tycker det han hittat passar där. Det dröjer inte länge innan det börjar hända knepiga grejer, det börjar faktiskt redan första dagen. Joel hör ett ljud som låter som ett barn gråter, han ser ljusreflexer fast solen inte ens skiner och han möter en man som det verkar som om det bara är han som kan se! Joel undrar om han håller på att bli knäpp eller om han ska tro på det övernaturliga. Sköna sommarlovsdagar blandas med kusliga händelser, vardagslivet blandas med berättelser från förr, det är verkligen en mysrysig stämning i den här boken! Barnkolonin och Det ensamma huset, som jag skrev om förra veckan, liknar verkligen varandra. Barnkolonin har lite fler sidor bara!