En sekund i taget

Det här är en riktigt otäck och stundtals äcklig bok! Sofia Nordin har skrivit en bok som handlar om Hedvig. Så här börjar det:

"Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död.

Och förmodligen alla andra också."

Så hemskt att bara försöka tänka sig in i den situationen! Alla har dött i någon konstig febersjukdom. Hedvig har försökt sköta om dem, hjälpa dem så gott hon har kunnat, men de har ändå dött! Hon kan inte låta bli att tycka att det är hennes fel. Hon känner sig frisk, så frisk man nu kan känna sig om hela ens familj ligger död i sina sängar! Hedvig söker sig bort, hon vet en 4H-gård strax utanför staden där det finns både kor och hönor. Hon har inga andra direkta planer, bara att hon vill bort från staden där det ligger döda människor lite överallt. När hon kommer till gården får hon lära sig att elda i spisen och att mjölka korna för att hon ska klara sig. Efter ett tag känns plötsligt allting ganska som vanligt. Fast hon har kvar skuldkänslorna över att ha svikit sin familj. Hon försöker glömma att hon är ensam i hela världen och att tänka på framtiden, det går bara inte! Ja, den är hemsk, otäck och läskig men väldigt, väldigt bra!